Mina favorit räkor är Atyopsis moluccensis. antalet räkor jag har hemma är 4 st. Tre i ett mindre kar och en, envis liten, rackare i 225l.
Planen är att de ska få bo i ett 180l med borneosuckers, khuliålar och några bulldog malar 
Är det någon som har lyckats fått räk-bäbisar ???
Atyopis moluccensis larvae need brack/saltwater. In my german forum there is a group of people who are trying to breed them; so far their lavae never got older than 5-7 weeks. In a recent Caridina (February I think) is an article from Jiri Libus about breeding Atyopis moluccensis.
If you want to do something cool for your filterräkor, try building them something like this:
http://www.garnelenforum.net/board/show … ungsbecken
(hope you can see the pics).
Btw, I have an Atya gabonensis.
Har tre stycken själv och tycker de är underbara och grymmt osmidiga
De sitter alltid tre på raken på en rot mitt framför utblåset
De är väldigt likt amano räkan där de lägger egg i bräcktvatten och larverna skall genomgå flera metamorfoser i olika salt halt tills man kan ha dem i vanligt vatten igen.
I was to slow typing
Denna länken hittade jag: http://www.zookoll.se/dp_artarkiv.php?g … 176&site=1
Någon som har lyckats föda upp dem? Verkar påminna om Amano i hur man föder upp dem. Men de behöver nog ingen “algsoppa” som ungarna ska växa upp i eftersom de nog har solfjädrarna redan som bebisar…tror jag.
Sedan ska de nog har lite strömt vatten så maten kan hamna i solfjädrarna, men då är det väl viktigt att de inte åker in i filtret???
Dom är intressanta dessa räkor och så är dom ju regäla, inga småpluttar här inte 
!!!
Precis! De har ju inte lika fina färger som många mindre räkor har, men man kan ju lättare studera dem i detalj… Ser ut som havstulpaner med sina solfjädrar. Framförallt när de äter, vilket de verkar göra hela tiden
Dom har ju mer färg än Amano och Snöflingor i alla fall, Amanon är ju inte så lien den heller även om den är mycket mindre än Filterräkorna. Jag gillar de större räkorna bäst faktiskt och även Snöflingan är större än dessa små färgsprakande räkor !!
Har du någon uppgift hur det ska gå till, det där med olika salthalt, olika metamorfoser på amanoräkyngel? Eller tips om var man kan läsa om det?
Hej!
Jag har en sådan snygging i mitt 110liters kar!
Här snackar vi impulsköp 
Var inne en sväng för att “bara kolla lite” men det är ju som bekant rätt svårt för vissa av oss ;p
Men jag tänkte att om hon överlever till efter jul, då ska hon få sig några kompisar!
Det var lite så för mig också fast jag hade varit lite sugen på dem ett tag och när jag sen impulsköpte dem tog jag 4 st…
Någon ska har funderat på att testa sig på att göra ett kar för just sina filterräkor?
http://www.garnelenforum.net/board/showthread.php?133233-Strömungsbecken-für-Fächergarnelen-Dokumentation&highlight=Strömungsbecken
jag har ett tomt 54l…och det är dags för ett projekt hihi
JenL har byggt ett sånt. hon har bilder på det i nån tråd här
jag fick pm av henne där hon berättade att hon hade byggt en sån
ska iväg imorgon till bygghandel med en bild i handen och säga “en sånhär vill jag göra”
HaHAAH
hade velat se deras ansiktsuttryck när du säger så hahahaha :lol:
ska ha svartlackade legging, högklackade skor och en ROSA tunika och så min grannes chihuahua i handväskan, solglasögon och hair extentions och sen gå in i affären. Kan tom filma
Det skulle nog vara rätt kul att se, ja!
Men Nubi… Är du tjej eller kille?
-Det hade nästan vart ännu bättre om du vart kille och hade de kläderna + assessorer på dig! :hehe:
DÅ hade de nog gett dig en skum blick! :mrgreen:
Hihihi… :thumbs:
Fan jag gillar inte hur jag blir bemött när jag går till Hornbachs byggavdelning och kommer med någon träskiva som jag vill få tillsågad där… De sågar ju till bänkskivor, träskivor osv för en lite slant.
Vet inte om det bara är jag som inbillar mig detta eller om de gör så här mot tjejer rent generellt…?
Jag är synskadad också så då blir det svårare att tolka signaler och ta för sig.
Jag kan stå där som ett fån nästan hur länge sen om helst och det tar sån lång tid innan det är någon som kommer fram.
En massa gubbar där, alla så upptagna och det blir lätt så att någon eller några går före mig.
På en skylt står det att man ska vänta utanför, de vill inte ha kunderna i rummet där de sågar.
Så jag står där så snällt men inser allt mer att det är ju ett gäng gubbar där som ser ut som kunder och de får sina grejer sågade.
Står jag artigt vid disken som vetter in mot rummet där de sågar är det samma sak.
Jag kan stå där och samla damm och titta på gubbarna som går hit o dit med sina skivor och ingen personal tar någon notis om mig.
En gång hängde min lite tuffa o gapiga väninna med. Hon är inte så fin i kanten när hon tycker att det är befogat, så att säga…
Till slut efter mycken väntan fick hon mig att gå in dit med henne och tränga sig på och pocka på uppmärksamhet av den ointresserade personalen som var upptagna med andra kunder, bl a några som jag var ganska säker på hade trängt sig före mig där jag stod blygt i ingången.
Då blev personalgubben arg på oss / henne och sa åt oss att gå ut därifrån för där inne fick vi inte vara utan vi skulle vänta vid disken.
Det var inte lätt att få någon hjälp. Vi var båda arga när vi till slut fick mina skivor tillsågade.
För några dagar sen var jag där igen i samma ärende och samma sak hände igen.
Denna gång stod jag i typ 100 år vid disken men ingen tittade ens på mig.
Något kösystem existerar inte.
Till slut ställde jag mig precis i ingången där så att man omöjligt kunde gå in eller ut därifrån utan att tränga sig förbi mig.
Tillsluuuuuuuuuut fick jag hjälp. Inte ett år för tidigt. Vad då service minded…
När jag kom tillbaka till mina barn vid julavdelningen undrade de vart jag hade tagit vägen så länge!
vilket jävla sätt!!!
Blir så förbannad när sånt händer, folk SER Visst, de ignorerar bara! Jag jobbar på flera olika gruppboende i stan och värst av alla är pensionärer som ser att man kommer där med ngn som är funktionshindrar, de förväntar sig att VI ska flytta på oss:woah:… och om inte det är fult så tränger de sig före i kön t.ex. på apoteket! Hela apoteket fick höra vad jag tyckte om saken när en tant knuffade undan den personen jag hade för dagen.
När vi gick ut därifrån fnissade personen jag hade hand om så mycket att hon fick hicka haha
Jag är inte den som tiger när sånt händer. Och du, stå på dig, det är rätt så jobbigt att bli utskälld av en syn skadad person, så du kan nog strö på lite salt över deras sår
På med svartlackerade legging och en see-thro blus, högklackade skor så ska du se att du får service
Hahahahahahahaha…
Vilken härlig historia!!
Mitt problem är att mitt synhandikapp inte syns för utomstående. Det är ju ingen som fattar det om jag inte talar om det för dem och då har de flesta ändå svårt att förstå eftersom det inte syns så då blir man antingen knappt trodd… Eller så, ibland, tror folk att man är halvblind och knappt kan gå själv …
Jag har ju inte vit käpp och tar mig fram rätt så bra, kan läsa det mesta bara jag får titta nära.
Saker på avstånd eller pyttesmå saker blir svårt för mig, som skyltar med text en bit bort, tidtabeller placerade ovanför ögonhöjd (eller ännu värre ovanför mitt huvud!!), när det händer saker snabbt omkring mig och det är svårare för mig att ta ögonkontakt och läsa av ansikten…
Jag är född med detta så jag är ju van och har lärt mig att klara mig själv och att, när det är nödvändigt, tala om att jag ser dåligt och kan behöva hjälp men det finns ju ibland situationer där det är svårt att få kontakt med någon och kunna göra det (som den jag berättade om) - eller när jag är lite för blyg och snäll och folk är fräcka och ignorerar mig… 
Jag var aktiv under några år i Unga Synskadade när jag bodde uppe i Norrbotten (Boden) och det var strax innan det, när jag bodde på AMI-S elevhem i Skellefteå ett helt år som som jag för första gången accepterade för mig själv att jag hade ett handikapp, att jag är synskadad och insåg att det inte är något pinsamt och att man kan göra så mycket ändå, att synskadan inte definierar en som person utan att det är bara en av omständigheterna omkring en.
Mitt handikapp (synhandikapp) är också så ovanligt att jag inte fick en riktig rätt diagnos förrän för ett och ett halvt år sedan, när jag var 38 år gammal!
Före dess har jag naturligtvis träffat mängder av ögonläkare osv, haft en hel del hjälp ända sedan jag var barn men ingen kunde förklara varför jag såg så dåligt och varför inte man kunde korrigera synfelen och egentligen varför jag hade nystalgmus (ögondarrningar) och är så ljuskänslig i ögonen förrän jag fick träffa en specialist på Drottning Silvias barnsjukhus (av alla ställen, hehe).
Det går tyvärr inte att operera eller behandla bort men nu har jag en gång för alla fått det bekräftat vad jag redan visste sedan jag var liten; glasögon hjälper inte!